Att leva tillsammans är en utmaning och samtidigt ett bra sätt att utveckla sig själv. Ett grundläggande behov hos oss människor är att få vara nära en annan människa som vi behöver knyta an till. Att känna sig förstådd och betydelsefull är viktigt. Den vuxna kärleksrelationen har likheter med anknytningsrelationen mellan barn och förälder där vi som par blir varandras anknytningsperson. När anknytningen mellan paret försämras skapas en distans som gör att det är lätt att hamna i negativa samspelsmönster. Vi blir rädda och gör allt för att försöka återskapa närheten och det uttrycker sig ofta primitivt som tex, med ilska, kritik, undandragande eller tystnad. Vi gör olika beroende på vilket anknytningssätt vi själva lärt oss i förhållande till våra egna föräldrar.

Grunden för parterapin är EFT (Emotionellt Fokuserad Parterapi) som utgår från att återskapa de känslomässiga banden mellan paret som ofta är orsaken till att man upplever att man inte når fram till varandra.

EFT arbetar med att hjälpa paret att se och förstå samspelsmönstret där båda är inblandade. Mönstret blir den gemensamma fienden, inte partnern. Bit för bit ökar förståelsen för både det egna och partnerns agerande och känslor. När man kan uttrycka sina innersta behov och önskemål till partnern och det mottas med respekt och öppenhet, förändras samspelsmönstret. Ett förtroende växer fram som främjar dialog, intimitet och vi-känsla. Det destruktiva mönstret ersätts med ett konstruktivt.